Världens första inspelade utomjordiska varelse

Jag ska inte skriva alla mina drömmar här, för de är oftast skittråkiga och irrelevanta för andra, men mina mardrömmar dyker upp så sällan att när de väl kommer och sätter sig under skinnet på mig, så kan jag lika gärna skriva ner dem.

Klockan är halv sex på morgonen, och jag skriver det här direkt ur sängen efter att jag vaknat.

Min dröm hade pågått ett tag och handlat om diverse saker jag inte kommer ihåg längre, huvudsakligen var att den här delen av drömmen började med ryktesspridning på nätet om att något bands helt sprillans nya album innehöll den första inspelningen från en varelse bortom Jorden. Faktum var att det var så nytt att den enda uppladdningen av musiken inte ens hade hunnit få upp hela låtarna än. Jag lyssnade ändå, fastän den beryktade delen inte kommit upp än.

Absolut första reaktion när jag slår på Play är djup desperat panik och ångest, chocken blir så stark att mina öron temporärt stänger av sig, och jag ligger ihopkrupen på golvet gråtandes. Jag lyssnar inte mer än så.
Drömmen fortsätter med att jag läser och lyssnar på folks åsikter om det här nya musikalbumet, om att det är rätt fint och trevligt och allt det där. Helt oskyldigt, som om det jag upplevde var exklusivt för mig, som om jag hade hört ett extra lager över allt annat.

Plötsligt som jag vänder mig om i drömmen står en liten unge framför mig, och direkt säger;
- Jag vet vem de spelade in.
- ...
- Det var han.
Hon pekar bakom sig upp i ett litet träd, där det står en liten miniatyrstaty av en djävul på en gren.

Tänk typ Pazuzu från The Exorcist.

Jag blir lite smått överraskad, och innan jag hinner säga någonting mer är hon borta. Efter det här upptäcker jag hur den där lilla statyn följer efter mig. Var jag än går dyker den upp någonstans, i bakgrunden, alltid på avstånd, stirrandes. Det blir värre och värre, och jag börjar se den överallt.

Ett tag senare sitter jag med skakiga och svårkontrollerade händer och försöker stryka för ögon på bilder med en spritpenna, utan större succé. Jag går iväg till ett annat drömrum, där en massa folk ska lyssna på det här nya albumet, det fullständiga, nu när det kommit.

Innan jag hinner reagera har de satt igång det, och alla utom jag direkt somnar och faller till marken.

Jag känner samma panik och djupa ångest igen, och trycks ihop mot marken, samtidigt som den där statyn dyker upp igen och börjar tala till mig igenom det obeskrivligt hemska ljudet. Jag uppfattar ingenting som sägs, men jag känner att det är en kraft som försöker dra till sig mig från alla håll.

Det enda jag kan göra är att instinktivt skrika, men min mun är för kladdig och seg för att få ut någonting. Jag får bara ut hesa viskningar, eller "Mmm-Mmm!", hur mycket jag än försöker, tills jag stannar upp, fuktar upp munnen, sväljer ner allt skräp jag har i den och vrålar ut.

"MAMMA!"

Vilket jag vaknar av, då jag skrek det på riktigt, turligen.

Jag vet inte om jag vill sova mer nu.