måndag 30 september 2013

Skivmässa

 Jag var på skivmässa i Solnahallen igår, jag visste typ inte ens att det fanns något sådant fören någon dag innan. Tänkte att det antagligen skulle vara rätt medelmåttigt, och så var inträdet 50 kronor, så det kändes som något jag kunnat hoppa, men jag såg en bild från ett tidigare år, där det såg ut att vara rätt stort, med mycket folk, så jag tog chansen och gick dit.

Det var mycket större än jag trodde, och med ungefär lika bra utbud som jag inte vågade hoppas. I princip bara vinyl, visserligen, hade gärna sett lite mer CD-grejer, med lite mer udda utbud, men vinyldelen var väldigt bra.

Första jag gjorde var att gå långt bak, och direkt gräva i en välsorterad back där jag hittade Talking Heads Remain in Light för jättebilligt. Det var en bra början, möjligen för bra, för såhär i efterhand kan jag garanterat säga att det bordet var det bästa.


Efter det sicksackade jag runt mellan raderna tills jag hittade ett bord som sålde nya vinyler. Fingrade lite på The Stone Roses debutalbum, men tänkte att det fan borde finnas i begagnat utförande vid något annat bord. (Vilket det inte gjorde.)
Däremot hittade jag My Bloody Valentines Loveless på nyvinyl, och blev påmind om att Ben sagt typ dagen innan att han skulle vilja ha den på vinyl, och att jag då av ren nyfikenhet kollat om den fanns att köpa ny, men inte hittat något alls.
Jag passade på att köpa den då, bara för att göra Ben avundsjuk. (Och för att jag tycker om albumet och inte har något emot att ha den på vinyl, då.)


Jag gick vidare bland borden, som tycktes kännas mindre och mindre intressanta, och mer och mer likadana, tills jag hittade en med en låda SÄLLSYNTA SKIVOR, som jag snokade i av ren nyfikenhet. Grejen här är att de flesta sålde vinyler från 60- och- 70-talet, och gjort egna fack för populära grejer som The Beatles, David Bowie, Rolling Stones och Pink Floyd, som alla hade rätt tama grejer i dem, så jag trodde inte att jag skulle hitta sådana grejer i den här lådan.
Där i låg iallafall Pink Floyds Atom Heart Mother, som jag tyckt varit perfekt tavelmaterial i åratal, men inte hittat på andra ställen, mer än ett exemplar för vansinniga 800 kronor i en butik i stan.
Här kostade det 300 kronor, vilket jag tyckte var okej. Det verkar vara en väldigt tidig utgåva, det står The Pink Floyd på skivan, så jag tror det var därför den var lite dyrare.
Lite senare hittade jag andra exemplar, men de hade fula titeltexter, och låg ändå i samma prisgrupp, så jag är nöjd med att jag hittade och köpte den här "rena" utgåvan.

 Det är en sådan där man viker upp.

Sedan fortsatte jag till första raden (jag hade gått inifrån utåt), där jag äntligen hittade någon som sålde intressanta CD-skivor.
De få andra som sålt CD-skivor hade antingen haft ett litet ointressant utbud, saker jag redan har, eller en hel hög helt osorterade grejer, som man inte orkar gå igenom. Här var det litet, men sorterat, med breda utbud av flera band jag gillar.
Hittade en samling med Talk Talks alla B-sidor, Asides Besides, som jag aldrig orkat skaffa tidigare då den bara finns att köpa på nätet med lång leveranstid för ett rätt dyrt pris.
De hade skrivit ut priset i euro här, fast man kunde betala med kronor. Jag gav en femhundralapp, men snubben i kassan sa att det var för mycket, varpå någon annan sa till honom att han bara kunde växla. Jag fick för mycket pengar tillbaka, men jag sa ingenting om det. Det var visserligen bara åtta kronor, så jag tror bara han gjorde så för att han inte orkade bry sig.


När jag gått igenom hela gick jag en runda till där jag var mer grundlig, den först rundan hade jag hoppat över några bord där det var fullsmockat, eller ignorerat de osorterade lågprislådorna.
Innan jag åkte dit hade jag funderat på vad jag borde leta efter, iallafall på vinyl som det förmodligen skulle vara mycket av. Tänkte att jag skulle leta efter Remain in Light, som jag hittade direkt, och Echo & the Bunnymens Ocean Rain, båda 80-talsalbum som antagligen skulle vara aslätta att hitta och billiga att köpa.
Det var ett felaktigt antagande, jag hade hela tiden Ocean Rain i bakhuvudet när jag kollade i backar, men ju mer jag tittade, desto mer frustrerad blev jag. Tillslut var jag fast besluten på att jag skulle hitta det där jävla albumet, varpå jag tittade i typ varje back. Hittade massa billiga 80-talsgrejer i drivor, men inte det jag letade efter.
På ett bord i en av de sista raderna bläddrade jag igenom en låda med "Indie/Alternative", vid det här laget hade jag i princip gett upp hoppet, och bara bläddrade för att titta på saker, då mitt öga plötsligt såg titeln och jag hoppade till av glädje.
Var dock tvungen att vänta i fem år på att snubben som sålde grejerna skulle prata klart med någon annan kund, som han verkade vara polare med.


Slutligen gick jag förbi ett bord som sålde Pink Floyds Animals för bara 60 kronor, var lite förvirrad, då jag definitivt trodde det skulle gå för mer, hade sett det mycket dyrare tidigare, men jag tänkt väl att jag lika gärna kunde köpa det.

 Det är också en sådan där man viker upp.

När jag kom hem och tittade närmare på grejerna fattade jag varför den var billig (och varför ingen köpt den), undersidan var lagad med tejp, medan ovansidan stod helt öppen. Visserligen något man antagligen kan laga, jag bryr mig inte direkt, så jag är inte sur.


Jag vill föresten anmärka på skivans etiketter. De är både snygga och återspeglar innehållet på respektive sida.


 Det gjorde inte så mycket att jag behövde betala femtio kronor i inträde.

torsdag 5 september 2013

Tågbegravning



Igår var jag i skolan, jag vet inte om jag skrivit här att jag kom in på Karlstads universitet igen, men det har jag. Jag går Konst och design där, halvårskurs, ska nog söka mer där till våren. Eftersom att min nya bostad har inflyttningsdatum första oktober så kan jag inte bo där än, provade temporärt boende första veckan, men det blev på tok för mycket dötid när det inte var lektion. Upptäckte att det var billigare att bara pendla fram och tillbaka från Stockholm till Karlstad samma dag, så det blir det jag får göra resten av månaden.

Iallafall, jag var i skolan igår, och skulle åka hem, men mitt tåg blev en halvtimme försenat, när det sedan kom fram blev det försenat några fem korta minuter till, varpå det sedan åkte iväg en bit innan det sedan saktade ner till halv hastighet och krälade sig iväg till Katrineholm, där det blev stillastående en kvart.
Tydligen hade tåget blivit så försenat att tågverket, eller vad de som styr över järnvägarna nu heter,  satt mitt tåg under lägsta prioritet. Säger ju rätt mycket om hur jävla bakvänt deras system är när det tåg som är mest försenat blir det som får ta resten av förseningarna, istället för att försöka få det att komma i fas med sitt tidsschema igen. Extra pinsamt då det fan är ett passagerartåg och inte typ godståg eller liknande.
På vägen mot Stockholm blev det stopp och krälande flera gånger, tills det äntligen kom fram till Södertälje, var bombsäker på att det nu skulle gå i vanlig hastighet då det finns typ femtio olika körfält på järnvägarna in hit. Tyvärr var det för logiskt tänkt, och det här var bara början på mitt tåghelvete. Fick sitta kvar i Södertälje i 45 minuter för att det tydligen var fel på någon jävla bildskärm på tågcentralen, eller något, som bara visade svart, och pågrund av det här kunde de bara använda en enda räls, och låta ALLA tåg in mot och ut från Stockholm turas om att åka på det.

"Det här har ingenting att göra med att president Obama är i Stockholm."

Jo, tjena, känns ju lite väl mystiskt att just den här dagen då Obama kom, som var extra kontroversiell just för att de paranoida amerikanerna stängt av halva stan och fuckat upp lokaltrafiken enormt, då har ni fått problem med en skärm som ni inte hittar ON-knappen på. En grej som ingen privatperson kan se fungerar inte, känns lite väl lätt det där. Ni kan hålla koll på att kontakta alla tåg om att de ska köra på en räls, men ni kan inte öppna upp flera rälsar för att...?

När tåget äntligen åkte var jag lättad över att det bara skulle vara en kort resa in mot centralen igen, för som SJ sagt så hade de ju en räls som tågen fick turas om att använda, och om så var fallet så var det ju mitt tågs tur nu, och isåfall borde det ju vara fixat så att det kan komma fram raka vägen, annars hade de ju inte släppt fram det. Tyvärr var det också för logiskt tänkt, SJs inkompetens mötte här sin bristpunkt då tåget efter att ha sniglat sig fram till Flemingsberg tog stopp fullständigt, varpå de gav upp och skickade ut alla passagerare till reservbussar.

Reservbussar som inte alls kom, enormt trevligt. Istället fick alla passagerare tränga in sig på en vanlig buss, för vanligt respris. Eftersom att det var zon B var jag tvungen att betala extra för resan, väldigt snällt av SJ att jag måste betala för deras ersättning.

Efter att ha blivit tvungen att göra femtusen lokaltrafiksbyten kom jag äntligen hem, sju timmar efter att tåget först skulle ha åkt.

Det var en lycklig dag. Tack, Bobama.